jag har suttit här skitlänge försökt knåpa ihop en ansökan till ett jobb på nationalmuseum. det är så jävla svårt att få ner på papper hur gärna man vill ha ett jobb utan att låta helt desperat. men jag har gjort ett ärligt försök nu och får hoppas på det bästa. det vore fantastiskt att få jobba där!
innan jag satte mig med det här var jag och fikade med maria. det var hur fint som helst men tråkigt att säga hej då på obestämd tid. det jobbigaste med att flytta runt så förbannat mycket är att det blir så många avsked hela tiden. förhoppningsvis kommer jag ju upp snart igen. men man kan inte vara säker och vem vet när vi ses igen då? det näst jobbigaste är att hela ens tillvaro blir så hackig, man hinner aldrig komma till rätta någonstans och man kan inte planera någonting. lagom tills ens saker är uppackade är det dags att packa ner och lagom tills man börjar rota sig är det dags att rycka upp. det positiva är ju att man lär sig att leva i nuet och lär sig ett och annat om sig själv. nu skall jag ta en cigg och ha ångest över den där jobbansökan. over and out!