har märkt, fotat, mätt och grejat som vanligt. det känns som att jag börjar komma in i det mer och mer, men å andra sidan gör jag en hel del små missar, speciellt när någon är i närheten och ser vad jag håller på med. inte stora missar, det är inte som att jag tappar något föremål eller skadar något. men jag märker lite fel här, skriver lite fel där och så. det är ju inget som inte går att rätta till på ett kick. men det är ändå frustrerande! man tror ju lätt att man skall vara felfri, om inte annat vill man att andra skall tro att man är det. i och med att alla som man har kontakt med i branschen har jobbat med det här nästan lika länge som jag levt så är de ju också lite grymmare än vad jag kan bli efter första veckan jag någonsin hanterar föremål på det här sättet. men det är otroligt lätt att ändå jämföra sig med dem! min största oro är att jag inte skall vara bra nog och att ingen skall vilja anställa mig sedan när jag är klar, och när jag gör massa små missar så ser jag det som en bekräftelse på min oro…
nu låter det som att den här praktiken inte är rolig och så. men det stämmer inte alls. det är helt fantastiskt! jag känner mig grym också, jag börjar liksom lära mig ett jobb. hm. lite schizofrent inlägg. men men..

dagens låt: ryan adams - sylvia plath

sylvia plath