jag brukar föreställa mig hur mitt liv skulle skildras om det var en film ganska ofta, speciellt när jag försöker reflektera över hur jag egentligen har det. just nu kan jag inte riktigt bestämma mig för om min nuvarande situation skulle gestaltas som en tragisk film om en tjej som försökte lura sig själv och alla andra att hon skulle göra något vettigt med sitt liv, men sedan får inse att hon helt enkelt inte va gjord för det. som straff för sitt högmod är hon nu tvungen att ta hjälp av alla omkring sig för att klara av tillvaron. något hon egentligen har svårt för att göra eftersom självständighet är något hon värderar mycket högt. eller om det istället skulle vara en film full av hopp om en målmedveten tjej som trots diverse hinder på vägen kämpar för att nå sitt mål, finna lycka och bli det hon alltid velat. för att nå detta mål krävs det att hon flyttar hem till sina föräldrar och lever utan pengar men genomlider detta med en okrossbar vilja att EN dag nå lyckan...
jag hoppas ju såklart att det är det senare alternativet. men just nu känns det som att det första stämmer mycket mycket bättre.
SKITLIV!


i helgen va jag i göteborg. det va hur fint som helst att träffa alla igen. hoppas att jag hittar ett jobb där snart för då tror jag att lyckan kommer komma betydligt mycket tidigare...