hur underbart vore det inte om man hade någon som tyckte om en för den man var? någon som älskade en trots ens konstiga påhitt, tråkiga humor, galna upptåg, övertrötta stunder och lata timmar då man inte ens orkar säga ett ord? någon som uppmuntrade en och trodde på en oavsett vad man kom med för drömmar och förslag på vägar in i framtiden? som uppskattade att dansa hysteriskt med en på klubbar lika mycket som att ligga framför teven en hel dag och kolla på dåliga repriser? någon som man kunde vara trygg med och som var trygg med en...någon som man kände sig fin och bra med. och tänk om man hade någon som man själv kände likadant med, någon som man älskade till världens ände och tillbaks igen.
hur lyckligt lottad är då inte jag? jag har faktiskt träffat en sådan person...tova heter hon. fy för helvete vad jag har det bra ändå!