nu börjar jag längta efter att plugga. det känns som att hjärnan smälter bort av att jobba och av all saknad av stimulans. det är mycket att hålla i huvudet när man jobbar också...men det är inget man kan prata med andra om utanför jobbet eller har direkt nytta av senare i livet. jag behöver lära mig nya saker och utvecklas fort innan jag inte har någon hjärna kvar! jag hoppas så innerligt att jag snart kommer att jobba med något som jag älskar och brinner för. det vore så fruktansvärt om alla dagar resten av mitt liv skulle vara såhär, det är inte det att jag inte trivs..alla är jättetrevliga och det är ett bra sommarjobb. men fy fan för att jobba med det jämt! varje dag är i stort sett den andra lik, man kommer inte ha någon rygg kvar vid 40 och va bitter som jag vet inte vad redan vid 25. gode gud låt mig få ett jobb på nationalmuseum NU!