den här dagen kommer gå till världshistorien som den där dagen då frida tog tag i sitt liv och faktiskt öppnade word-dokumentet med sin c-uppsats efter nästan två månader (även om jag bara tog bort en jävla massa stycken och la till två rader. men tanken va god!) jag tror att jag börjar tänka i uppsatsbanor igen och kanske fått lite grepp om vad det är som behöver göras, det vore så skönt att iaf komma igång. skall försöka sitta och plugga med erik nu de här kvällarna tills hans uppsats skall vara inne så kanske jag får lite inspiration. bra tajming annars att börja med uppsatsen samma dag som jag va tvungen att lämna tillbaka alla böcker jag lånat till den i ett tidigare försök att vara duktig. de har legat och skräpat på mitt skrivbord ett jävla tag och inte nog med att de skänkt mig en jävla massa ångest när jag sett dem..de nog även gjort någon annan stackars student arg, uppgiven, frustrerad och ledsen över att inte finnas till hands på biblioteket. jag är en sådan hemsk människa! det ringde en tjej från statistiska centralbyrån dag och frågade om hon fick ställa några frågor angående min arbetssituation efter gymnasiet. det finns två anledningar till att jag tycker att det är ganska fint när sådana ringer, den ena är att jag är så jävla glad att jag inte befinner mig i deras kläder och behöver ställa frågor som "hur nöjd är du med den gymnasieutbildning du avslutade under vårterminen 2004 eller 2005? väldigt missnöjd, ganska missnöjd, nöjd eller mycket nöjd?" eller ännu värre "hur nöjd är du med din matematikundervisning som du hade på din gymnasieutbildning som du gick ut under vårterminen 2004 eller 2005? väldigt missnöjd, ganska missnöjd, nöjd eller mycket nöjd?", den andra anledningen är att det krävs så fruktansvärt lite för att göra de här stackars själarna lite gladare och man vill ju inget annat än att ge dem en ljusare vardag!

det är alltså i denna bok som det kommer stå om den här dagen så småningom...