att det skall vara så svårt. har tjatat om den här jävla flytten varje dag i över en månad, men nu när jag sitter här och skall skicka in uppsägningsblanketten känns det svårt. riktigt jävla svårt faktiskt! det kommer ju bli jättefint att flytta. varför är jag så töntig?

bra saker med att flytta:

• får ca 3000kr mindre i utgifter
• kan hälsa på sara, chirri, tova, karin, erik mfl när jag vill
• slipper bo ensam
• kan gå på spelningar, roliga klubbar, utställningar och shit
• slipper all skit som den här ön innebär

dåliga saker:

• jag kommer sakna pontus, christo, annorna, lisen, idaho, petter och alla bekanta som man kanske aldrig kommer se igen men som man ändå tycker om.
• bo hos mamma och pappa (fast sara har iofs lovat att jag får bo hos henne hur mycket jag vill)
• att jag inte har lika många vänner nära. måste åka massa tåg eller buss för att träffa folk. här är det ju bara att gå över gården eller gå två trappor upp.
  

det var ju ganska övervägande bra saker med att flytta. bäst jag postar det här jävla brevet medan jag fortfarande känner så.

min kommande bostad. det blir nog fint det här...eller?